Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktade den tveksamt och kastade en hastig
sidoblick på sin gäst. Sedan slängde han ut den
klad-diga biten genom tältöppningen och tömde i stället
ut på duken vad som fanns kvar i en påse med
skeppsskorpor. Alltsammans var krossat i småbitar
och smulor och genomblött av regn, så att det var
förvandlat till en tjock, mosig och smutsvit röra.
»Det är allt bröd jag har», mumlade han. »Men
sitt ned, så få vi väl hålla till godo med vad som finns.»
»Vänta litet . . .» Och innan han kom sig för att
göra några invändningar, hade hon stjälpt
skorp-röran i stekpannan ovanpå fläsket och flottet. Så
hällde hon dit ett par koppar vatten och rörde ivrigt
om det hela. När det hade fräst och puttrat ett par
minuter, skar hon det konserverade köttet i skivor
och blandade det i det övriga. Och när hon så hade
•saltat och pepprat tillräckligt, spred sig en
välluktande ånga från anrättningen.
»En ganska god röra, det här, det måste jag tillstå»,
förklarade han, medan han höll tallriken i knäet och
åt med grundlig aptit. »Vad kallar ni det för?»
»Nödfallspuré», svarade hon kort, och måltiden
fortsattes under tystnad.
Frona serverade kaffet och betraktade honom
uppmärksamt under tiden. Hans ansikte var icke allenast
inte obehagligt, resonerade hon inom sig, det
vittnade om kraft — kanske snarare slumrande än vaken.
Och han måste vara en studerad man, fortsatte hon
sin observation, ty hon hade sett många sådana och
hade mycket väl reda på hur deras ögon te sig, som
låta sin lampa brinna länge om nätterna — och hans
ögon sågo just ut så. Bruna ögon, fortfor hon, vackra,
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
