Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänker ni försöka än en gång?»
»Hugg i!» upprepade Corliss.
»Tills våra hjärtan brista, Tommy», tilläde Frona.
Och så kämpade de samma strid om igen. Men
nu passerade de lyckligt den gapande rämnan tum
för tum, och den stora kröken låg lockande framför
dem, och blott ett enda klipputsprång av oförsonligt
hat återstod att komma förbi. Men där upprepades
åter den grymma leken — vattnet sög och sög och
båten kom ej ur fläcken. De arbetade sig nästan
medvetslösa, skötte årorna mekaniskt tills de varken
hörde eller sågo ... Så drev båten ut i strömmen och
småningom kommo de till medvetande om att de
voro på hemväg. Då de åter kommo till medvetande
av tid och rum och Split-up Island började skymta
för deras ögon som stranden av en ny värld,
började de ro med långa och jämna årtag, sådana
som återge jämnvikt och krafter.
»Ett tredje försök skulle inte ha tjänat till
någonting», sade Corliss med en kärv viskning.
Och Frona svarade: »Då skulle våra hjärtan säkert
ha brustit.»
Medan stranden kom allt närmare, tänkte Tommy
på livet och den sköna lägerelden och framför allt på
det härliga Toronto, där husen aldrig rörde sig, och
på dess myllrande gator. Varje gång han böjde sig
fram och tog ett nytt årtag, vidgades dessa gator,
som om han sett dem i ett teleskop, och då han såg
upp, stodo jacob Welse och de bägge karlarna på
strandbanken knappt tre båtlängder från L a B i j o u.
»Vad var det jag sa’?» skrek han till dem i
triumferande ton.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
