Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rb. och ofta; blott en gång snilli, se ofvan s. 156 n.6),
kahel-mit (part. pret. till ett -*helmjan, Hrab. Maur. glos.; jfr däremot
kihilmi, Rb.), kelfi. (? Ra., eljest gelf, Pa., celf, Ra., och flst.,
ags. gilp), och möjligen hwelli (pertinacia; föres af Graff till
lwelltr, procax, men kunde dock vara = *hwalli, jfr ags.
hwall, procax, Ettm.). I fs. finnes mudspelli (fhty. muspilli) samt
några synnerligen anmärkningsvärda fall, nämligen flere starka
presensformer med e: sioeltið |1 g. i Cott.; Mon. har där
swil-tit), geldtd (I g.i »FreckenhorsterHeberolle»), geldet (1 g. i »Essener
Heberolle»). I de fornnederfrankiska psalmerna finnes ock en
hithörande presenslorm farsicelgit ‘). I ffri. finnes e-felle,
won-felle (adj. ^a-stam till fell), ielde (fno. gildi). Från ags. har jag
antecknet fellen (af *fellin, ’ fellin), hvarjämte här må erinras om
de talrika ofvan (s. 251, 252) anförda presensformerna på / 4- kons.
med e i rotstafvelsen. Här uppstår nu den svåra frågan: bör
detta e uppfattas som af gammalt kvarstående, af l + koas.
hindradt att öfvergå till i, eller bör det uppfattas såsom en
nybildning, i det e inträngt i st. för det här en gång befintliga «’?
För den första uppfattningen kan man här icke söka något stöd
i gotiskan, som däremot i liknande fall framför r och h
befriade oss från all tvekan af nu angifven natur. Icke desto mindre
torde det, med särskild hänsyn till de ålderdomliga fhty. och fs.
formerna samt med fäst afseende på det osannolika däruti, atte
skulle — i flere fall så tidigt — uppkommit af i i trots af det följande
i och dessi-omljudande kraft, vara försigtigast, ja sannolikast att
antaga, att e i dessa fall är af gammalt kvarstående, såledesdet
bibehållna gemensumgermanislia e. .Medgifvas må dock, att tvifvel kunna
hysas, om alla de anförda formerna äro lika ålderdomliga. I
synnerhet de fornfris. formerna, hvilkas aflednings-« försvagats
tille, skulle väl kunna länkas hafva uppkommit genom en nyare
öfvergång af i till e i rotstafvelsen. Då vi emelltid, som sagt,
för flere fall måste antaga, att e här är af gammalt kvar-
’) Däremot på annat ställe bilgis[tu). Man har altså icke rätt att uppställa
såsom en bestämd regel, att l -|- kons. i della fall fordrar e framför sig
i fnfra., såsom Cosijn gör (Oudned. Ps. s. 50), då han yttrar, att
än-delsens -i», -it *de i des stams doen standhouden, behalve naar het
schijnt voor l + CODS.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
