- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Andet bind /
265

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något nu bevnradt minnesmärke af något särskildt germanspråk1)

— de särskilda undantagsfallen alltid frånräknade. Då det nu i
alla de yngre germanspråken är uppenbart, att denna öfvergång
från e till i framför i, j måste vara framkallad just geuom
inverkan af dessa senare Ij u d, så är det onrkligen stark
anledning att antaga, alt äfven i gotiskan i de fall, då i i stället
för äldre e träffas framför i (i och ei), j, just af dem detta
rotstafvelsens i framkallats genom samma inverkan som i öfriga
germanspråk, detta oaktadt visserligen i i stället för e i gotiskan
utom framför r och h genomgripande trälTas, äfven då i eller j
ej följer. Vi känna icke det gotiska språkets historia före
llli-las. Med språkutvecklingens lagar i :mdra fall öfverenstämmer
det emellertid onekligen mest att antaga, att en öfvergång sådan
som den gotiska från e till i ej skett plötsligt och
genomgripande öfver hela det område, där vi på ett senare stadium
finna den, utan att den från början framkallats af någon i vissa
bestämda fall verkande orsak och härifrån spridt sig öfver ett alt
vidsträcktare områdea). Andra germanspråks vittnesbörd göra
det så i hög grad sannolikt, att denna först verkande orsak till

■) Det är att beklaga, att de älsta nordiska runinskrifternas språk, i flere
insKrifter som bekant äldre än Ulfllas, icke lemnar några ex. på ord, där
e stätt i roistafvelsen framför i ellerj. Må hända skola nja fynd bringa
oss vittnesbörd från detta håll. Jfr dock om ErilaR under Tilläggen.

’) Enligt andra germanspråks vittnesbörd kunde man tänka sig, alt äfven i
got. härefter närmast följt öfvergång från e till i genom inverkan af
följande nasal samt af u. Härefter började öfvergången att ulbreda sig
äfven till andra fall, där ingen beslämdt verkande orsak kan uppvisas.
Äfven härlill finnas motsvarighete r i öfriga germanspråk, hvilka alla
kunna uppvisa sådana fall af öfvergång fiåne till i, fno. dock väl minst
af alla (fsve. vida mer än fno.). — Alt på detta sätt en ljudlag utbreder
sig vida utöfver sitt ursprungliga område är föröfrigt i germanspråken
| ganska vanligt. Jag hänvisar till brytningsföreteelserna i ags. och fno., f
till de flere med de af i-omljudet framkallade vokalväxlingarna analoga
vokalöfvergångarne i ags., ffri., mhty. o. s. v. — Jag tillägger blott här,,
att man efter det anförda torde medgifva, alt förhållandet i gotiskan icke
bör hindra oss från att inse, att denna öfvergång från e till i i vissa
fall är bunden af bestämda lagar, framkallad af särskilda på detta sätt
verkande orsaker, eller från alt söka kronologiskt följa hela förloppet af
denna ljudutveckling inom germanspråken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free