Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan genom analogi med a-stammarne dura, och i dat. inträngde
så u från de tre andra kasus. Af *durir blef sedan genom
nytt omljud — hvilket naturligtvis icke kunde träffa dura,
durum ’) — *dyrir, dyrr. Andra hithörande fall i fno. äro
möjligen gullinn (hörande till gott, gutt; jfr fsve. och nysse. gyllene,
fhty. guldin [nylity. gulden jämte golden], fs. guldin, ffri. gelden
af *guldin, ags. gylden = *gyldin, got. gulpeins) -) och purr (af stam
porsja-3); jfr fhty. tliorri, durri [se s. 278 n. 3], ags. pyrr, i
got. paursu- och paursja-’, i sen fsve. pirr (= pyrr), pörr,
och porr, säkert för pörr [jfr s. 284 n. 1 och nedan n. 1],
hvaraf nysve. torr [men da. tör]). —
Det återstår att tillse, huru vida detta omljud af o till u
röjer sig i ffri. Uär har, liksom i ags., fno., redan i älsla
skriftliga minnesmärken ett nytt omljud inträdt. Så bör
nämligen det e betraktas, som allmänt uppfattas som i-omljud af
o. Detta är rätteligen i-omljud af u, hvilket redan däraf göres
troligt, att ursprungligt u i (fri. blir e genom i-omljud 5), t. ex. hei
—■ *hugi (i-stam; jfr fs. hugi, ags. hyge, fno. hugr, pl. ir; om
u som ursprungligt se Fick, W.3 III, 77), fletta = fno. flytja),
liest (fem. i-slam, jfr fhty., fs. kust, ags. cyst), kessa (fs.
kuss-jan, fhty. kussan, fno. kyssa [men med öfvergåpg till o: koss],
’) Formerna dyra, dyrum äro nyare analogibildningar; jfr Wimmer, a. st.
— Det i fsve. förekommande dorom, som omväxlar med dörom (t. ex. i
VGL., där båda formerna finnas), är väl svårligen den äldre formen, utan
att förklara (genom inflytelse af r på o? jfr -ar- af -cer- s. 7 n. 1)
liksom thorster, porr.
*) Med afseende på det felande omljudet af u till y i fno. jfr s. 283 n. O
om dróttin. Ursprungligt -in, -in kan väl i fno. i vissa fall tidigt ha
förväxlats med det af -an uppkomna -en, -in och härigenom förloradt
om-ljudskraften.
3) Jfr fno. kvirr (se ofvan s. 7), som jag nu förklarar af *kverrja- *kvirrja-,
4) Här har således fsve. äfven det nyare omljudet af u till y i olikhet med
fno., liksom i de s. 287 n 1,2 alhandlade fallen.
s) Detta egendomliga tfri. omljud af u, stridande mot alla öfriga
germanspråks, som är y, bör väl förklaras därigenom, att u antages i ffri. hafva
fått ett annat uttal än det vanliga germaniska. Må hända hade ffri. u
fått en dragning åt Ö — ungefär som det nysvenska korta u-ljudet i upp
—, hvarifrån öfvergången till e var lättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
