Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligast framgår ur en jämförelse mellan R-stammarnes och
o-stam-marnes böjningar, synes det anmälaren, som om denna öfversigt
bäst meddelas i slutet af den vokaliska deklinationen, och förf.
har sjelf funnit nödigt att på sist nämnda ställe lemna en
‘öfversigt af kasusbildningen’, hvari ock någon af de förra mindre
riktiga uppgifterna rättas. Jämväl den 2a deklinationen afslutas
med två öfversigter, öfversigt af konsonantiska deklinationen med
afdelningarna kasusbildning, kontraktion, qvantitet, accent
(accentens läge, accentegendomlighetei’ med hänsyn till beskaffenheten
och läget) samt en öfversigt af båda deklinationerna. Dessa
öfversigter synas anmälaren innebära en riktig tanke, men till
utförandet vara väl mycket skelettartade. ·— Om a-statnmarne säges
det, att a bibehålies i hela singularis, om det föregås af vokal
eller ρ. Således ‘vokal1 i st. f. det vanliga ‘ε eller C : στοά
tillhör sålunda regeln, men βοή, άχοή, σχενή, δνη, ζωή ο. a.
undantagen. Från historisk synpunkt, då στοά står för äldre στοιά,
πόα för ποιη o. s. v. (Curtius, Etym. s. 216, Kühner, Ausf.
Gram. I 299), förhåller det sig ej så och ej heller, skulle vi
tro, från numerisk synpunkt, d. v. s. om man anstälde en
räkning af alla ord, som tillhöra hvardera gruppen. — Femininum
Ugn har ej till stam kgo-, utan ίερα-. Regeln om adjectiva
composita (s. 30) är i sin allmänhet ej sann (se t. ex. Curtius,
Schulgram. 359, Anm. 2), och regeln om accenten ‘hos alla
adjectiva contracta’ gäller ej om dem alla (t. ex. εννω).
Räkneorden ha fått sin plats efter pronomen, såsom hos
Curtius, men de förutsätta på intet sätt kännedomen om
pronomens böjning, deremot förutsätter pronomen i ett fall
kännedom om räkneorden, så vida man nämligen bland pronomen
upptager ονδεις och μηδείς (§ 34, IX, 9). Att övo också är oböjligt,
nämnes icke.
I kapitlet om adverhen talas om deras indelning, deras
bildning och deras komparation. I afd. om adverbens bildning har
förf., såsom det synes anmälaren, sammanfört alt för mycket. En
del, såsom hvad som rör ‘casus locativus’, tillhör närmast läran
om substantivens böjning, annat, såsom de adverb, som enligt
förf. äro kasusformer af substantiv och adjektiv (σπονδ/,, άρχψ,
δημοσία, ταχν, μέγα s. 95 f.), hör ju närmast till syntaxen, annat
slutligen föres vanligen och med skäl till ordbildningsläran
(χρ{β-δψ, άγελη-δόν). Adverb på -εί, -i äro icke bildade af
sammansatta substantiv (s. 94), utan af sammansatta adjektiv (πάνδημος,
άμαχος); jfr Kühner, I 725.
Afd. verbum sönderfaller i 3 hufvuddelar : I inledning, II
formation, III åexion, hvarefter komma 3 öfverblickar (om augmentet,
om accenten samt ‘presensutvidgningarna i ω-konjugationen d.v.s.
en efter presensstammarnes bildning ordnad förteckning på
oregelbundna verb) och till sist en paragraf om anomali i
verbal-formernas betydelser. Det säregna häri ligger i den strängt
genomförda söndringen af läran om de särskilda tempusstammarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
