Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsikterna fjärran från dem, Förster ännu 1880 uttalat; se
härom nedan.
Ändeisen ons (äldre ock on, oms, om, ums o. s. v.) har
framkallat en hel mängd förklaringsförsök. Det första kom
från Delius i hans recension af Diez’ Grammatik der
romanischen Sprachen, 2a uppl. (Jahrb. für rom. und engl.
Literatur IX). Han uttalar den åsikten, att bindevokalerna
a, e, i framför m blifvit „getrübt“ till o (u) genom en slags
nasalering. Så vidt det handlar om nasalering af a med o
till resultat, har Delius’ förklaring vunnit mångens bifall.
Med honom instämma häri Me’bes (Jahrb. f. rom. und engl.
Lit. XIV, 397), som likställer den fomfranska nasaleringen
med den portugisiska i våra dagar, Lücking (Die ältesten
französischen Mundarten, s. 167, jf. s. 48), Freund (Uber
die Verbalflexion der ältesten französischen Sprachdenkmäler,
Diss., s. 29), möjligen ock Chabaneau (Histoire et théorie
de la conjugaison française, nouvelle éd., s. 87), ehuru han
ej uttrycker sig tydligt nog. Enligt desses åsikt hade
än-delsen amus — ons inträngt i de öfriga tempora utom
perfektum. Emellertid frågar Diez, som i de två första
upplagorna af sin Grammatik afhållit sig att ens yttra en
förmodan om denna gåta, som han kallar det, i tredje uppl.
II, 226, om ej möjligen analogibildning efter sumus
föreligger. Denna förmodan upptages af Koschwitz
(Überlieferung und Sprache der Chanson du voyage de
Charle-magne, s. 33 f.), som dock äfven hänvisar på möjligheten,
att ändeisen i 1 pers. pl. af de starka verben imus under
inflytande af sumus blifvit allmänneligen umus på fransk
botten. Desto hällre, tillfogar han, som i framför labialer i
vulgärlatinet stod u mycket nära (Corssen I, 322). Äfven
Gaston Paris instämmer med Diez i den compte-rendu, som
han gifvit af Freunds ofvan nämnda dissertation (Romania
VII, 613). Förster lutar däremot mera åt den af Delius
gifna förklaringen, försåvidt nämligen det gäller nasalering
af a (Zeitschr. für d. Österr. Gymn. 1875, s. 541 och Zeit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
