Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga, utan åtskilnader jämte andra (ov, eco, εων, μεν, eiv). Å.
andra sidau kan den, som i Homeri språk ser en blandning
af dialekter1), svårligen förneka, att en dialekt i det bildar
sjelfva uppränningen, i hvilken från de andra blott spridda
trådar ligga inväfda. Vi finna af scholierna, att af de äldste
grammatici Zenodotus i stridiga fall gaf det asiatiskt-ioniska
elementet företräde, under det Aristarchus gynnade de attiska
formerna på ett, som våra dagars critici döma, otillbörligt
sätt; märkvärdigt nog förnimmes redan från forntiden en
dunkelt uttalad fordran, att dikten skulle läsas på aeolisk
dialekt2). 1 nyare tid har väl knappast någon satt i fråga,
att icke sjelfve stammen i den homeriska dialekten, sådan
som den nu föreligger, är asiatisk i oni ska, men frågan är
så väl huru den onekliga blandningen af äldre och nyare
ioniska former bör förklaras, som ock i hvad mon ioniskan
må anses blandad med element från andra dialekter, samt
huru denna blandning skall tänkas hafva kommit till stånd.
Beträffande först blandningen af äldre och yngre ioniska
former är man i allmänhet, äfven vid olika åsigter om
sjelfva de bevarade dikternas ålder och ursprungliga enhet,
öfverens om den förklaringen, att, då de episka dikterna
icke varit produkt af en skald eller ens af en tid, utan
utvecklat sig under en tidrymd af flera generationer, från det
lefvande språket alltjemnt nya former inträngt i det poetiska,
under det på samma gång de äldre, i verkligheten bortdöda,
elementen icke blott bibehållit sig i de äldre dikterna utan
ock, i synnerhet i häfdvunna vändningar och efter versens
behof, användts i de nyare3). Så mycket större är afvikelsen
’) Iugen har i nyare tider skarpare betonat dialektens ursprungliga
egenskap af blandad än Imm. Bekker i Homerische Blätter, p. 136.
2) Müller, fragm. hist. gr. II. p. 246 την Λοίηαιν άναγιγνώσχεσ&αι άξιοι
Ζ,ωτίυρος ο ΆΊαγνης Λίολίδι διαλεχτοί -Το ό avto y.al Λιχαίαρχος.
3) Leskien i Curtii Studien II. 67 fl. Sayce, über die Sprache der ho-
merischen Gedichte, übersetzt von Imelmann 1881: Die hom.
Sprache ist eine Mosaik, worin Wörter von verschiedenem Alter
und aus drei verschiedenen Dialekten (dem aeolischen, ionischen
und attischen) dergestalt mit einander gemischt sind, wie es nur
in einem künstlichen Dialekte denkbar ist, in einer nie wirklich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
