Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättats till ou, på tlet senare alltid och ursprungligen ΐης\
man må nu förklara eller rätta formen liuru som helst1):
intet ger vid handen, att skulle vara rättelse för
versmåttets återställelse.
3. Ett kraftigt stöd erhölle Wackernagels hypothes, om
det kunde anses bevisadt, att ursprungliga diphthonger och
enkla vokaler i det liomeriska språket blifvit klufna för
versmåttets behof, såsom förenämnda ής till 2), χέχρανmi af
χεράνννμι till χεχράανται, ήξε till ϊηξε, ώξεν till ωιξεν, άσχετος till
άάσχετος. Men för ingen af dessa former synes beviset vara
gifvet. εηξε, έψδανον kunna lika väl ha uppkommit genom en
kontamination af εηξε och d. v. s. genom augmentets
inflyttande i den archaistiske, f behållande eller förutsättande
formen, såsom väl otvifvelaktigt förhållandet är med έώρων
af έόρων (jfr. έόροtxa) och ωρων. Att χεχράαηο δ 619, ο 116
skulle höra till] stammen χεράνννμι, är, oaktadt åsigten har
Cobets auktoritet för sig (se Ameis—Hentze till δ 619), en
omöjlighet; oafsedt vokalklyfningen, medgifver hvarken
betydelse eller form, som, med förutsättning af vokalens längd,
borde varit χέχρψτο (jfr. επιχρησαι), denna förklaring3). Af
samma högst ovissa slag är γεγάατε f. γέγατε (Batrachomy.
143), hvilket skulle innehålla διέχτασις afkort vokal och detta
i en skrift, som i öfrigt saknar exempel på så väl öppne
som diektatiske former af verba på -«ω. Om άάσχετος E
892 (ostyrig, obändig) bevisar Wackernagel, att det
ursprungligen hetat άνάσχετος, i hvilken form liksom i άνάεδνος4),
άνάπνενστος (Hesiod. Tlieog. 797), hela ordet åva varit
privati vt prefix; άνάσχετος hade först blifvit moderniseradt till άσχετος
och sedan genom klyfning af « utvidgadt till ett versen fyllande
άάσχετος. Att här ett missförstånd af språket ligger til gruud,
1) Jfr. Naucks upplaga och Curtii Erläuterungen 3. Aufl. p. 78 f.
2) Vid sidan härom står det hesiodeiska ίιις f. efs; jfr. Herodianus II.
138 f., Lentz, som skiljer mellan όιαίηεαι:, upplösning af
kontra-herad form, och πλεονασμό; eller en icke af formens historia motiverad
utvidgning. Jfr. ock Hes- Opp. 241 μηχανάαται.
3) Wackernagel 1. c. erkänner den icke heller. Ursprungligen
härleder sig förklaringen från scholiet: xsxgåavto άηήςτιστο !j xixiqaoto.
4) I 146, Nauck ar ésåror, se Capelles lex., Curt. Etymol. 566.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
