Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En mångårig, kal och blågrön, något köttig ört, som förekommer längs havsstränderna av alla de nordiska länderna. Den växer där bland lågt gräs och andra smärre örter på den av saltvattnet genom dränkta strandbrädden och är en utpräglad saltväxt eller halofyt (jfr nr 33, Aster tripolium). Mycket sällan har denna art anträffats vid åar i det inre av vissa kustprovinser, såsom Skåne och Uppland. - Bladen äro korsvis motsatta. Jordstammen bär långa underjordiska skott eller utlöpare, vilkas övervintrande knoppar äro försedda med förtjockande rötter ("amrötter").
Från sina samsläktingar i vår flora avviker Glaux genom blomhyllet, fig. 2, som är en kalk ("enkelt hylle"), vilken på grund av flikarnas ställning till ståndarna (de alternera med dessa) måste anses motsvara blomfodret hos de övriga primulaceerna. Denna kalk härmar emellertid en blomkrona genom sin livliga färg av skärt och vitt. Blomningen infaller redan i juni.
Tavl. 135. Fig. 1 ett sotrt exemplar i naturlig storlek, 2 blomma (6/1), 3 fröhus (6/1), 4 detsamma med framsidan öppnad, visande fröna på det centrala fästet (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
