- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Jungfrulin Förra Nästa Index Innehållsförteckning

222. Jungfrulin, Polygala vulgare L.

N. Blaafjær. F. Linnunruoho ("fågelört").

En lågväxt, flerårig ört med spensliga men sega stjälkar, vanligen flera tillsammans från en smal, grenig, seg och träig jordstam. Av örtståndets och även blomfärgens likhet med det odlade linet har denna växt fått sitt svenska namn, som ursprungligen är "Jungfru Marie lin" eller "J. Marie hör". -- Med undantag för några få trakter, är arten allmän upp till s. Lappland, i Norge något nordligare och tämligen högt till fjälls, men i Finland blott i de sydligaste delarna. Växlokalen är backar och torra ängar. På hedmark bliva stjälkarna talrikare, kortare och mera nedliggande.

Ehuru liten och oansenlig, har blomman en ganska konstrik byggnad. I full blomning, fig. 2, liknar den nästan en liten fågel med utbredda vingar av mörkblå färg (sällan skära eller vita). De båda vinglika bladen ro de stora, sidoställda foderbladen, som sålunda äro blommans förnämsta skyltorgan. De tre återstående foderbladen äro mycket små och smala. (Fig. 2 visar även de hinnaktiga förbladen vid blomskaftets bas.) Kronan har blott 3 fullt utvecklade blad, fig. 3, som bilda ett rör, vilket dock på bakre sidan ej är slutet. Det främsta och största av dessa blad är i sin spets kapuschonglikt sammanviket, fig. 3, och avslutas med några korta, blå fransar. Inne i kapuschongen finner man de utomordentligt små befruktningsdelarna, fig. 4, 5. Märket är tvåläppigt med en kort, klacklik, grönaktig och fuktig bakre flik, som är den egentliga märkesytan, dit ståndarmjöl skall föras, och en bladlik, rosenröd, upptät, främre flik, som är avsedd till avlastningsplats och magasin för blommans eget pollen, fig. 4, till dess detta avhämtas av någon insekt. Ståndarknapparna äro var sin sida om märket och utpressa under blomningens tidigaste stadium sitt ståndarmjöl på det nyss omtalade magasinet som en jämn, tät massa av åtta små sammanhängande portioner (se fig. 4, mellan märkets båda flikar). De 8 ståndarnas strängar äro diadelfiska, förenade till en tvåkluven slida eller ränna, som längre ned sammansmälter med blomkronröret.

Då befruktningen skett, sluta sig de vinglika foderbladen, och deras blå färg övergår så småningom till grön. De förbliva i detta läge som skyddsmedel kring den mognande frukten, fig. 6, som är ett platt, tvårummigt fröhus, fig. 7. Fröna äro avlånga, bruna och håriga, varigenom de erinra om små insektlarver; de hava dessutom ett vitt, flikigt bihang, som torde utgöra ett lockmedel för myror, emedan vissa myrarter bortbära fröna och förvara dem i sina bon (jfr 103 blåsugan, 186 nunneörten m. fl.).

Tavl. 222. Fig. 1 ett stånd med blommor och fruktanlag (flera stjälkar avskurna), 2 blomma med sitt skärmblad och två förblad (3/1), 3 det främsta, fransade kronbladet med sin kapuschong och däri inneslutna befruktningsdelar (12/1), 4 märket med blommans ståndarmjöl avlagrat mellan märkesflikarna samt de hopväxta ståndarna med de fyra knappar, som bilda den vänstra gruppen (28/1); denna bild sedd i samma läge, som fig. 3), 5 de åtta ståndarknapparna, sedda från insidan (28/1), 6 fruktanlaget omslutet av de två största, nu grönaktiga foderbladen (2/1), 7 moget fröhus (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:04:05 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free