Vi träffa här återigen en saprofytisk orchidé, en växt utan näringsblad och med föga bladgröna i örtståndet (jfr nr 412 och 415); stjälkens färg är blekt brungul eller gröngul. Jordstammen är korallformigt grenig (jfr nr 415) och saknar rötter, men bär på vissa punkter små grupper av fina hår. -- Denna saprofyt växer helst i fuktig och skuggig skog, dels i granskog, dels i aldungar kring skogskärren. Den är utbredd över hela norden, ehuru den sällan anträffas i stor mängd, ofta nog blott som enstaka individer. Kalkbladen äro blekt brungula, utom den vitaktiga, vid basen rödprickiga läppen, fig. 3; de ytrre kalkbladens rännformiga spetsar äro oftast mörkare rödbruna. Genom blomskaftets omvridning är läppen vänd nedåt. Pelaren är tämligen lång, upptill bredare, och de ytterst små pollinarierna äro klotrunda.
Tavl. 418. Fig. 1 jordstam och stjälkbas, 2 stjälk med blomställning, 3 blomma (7/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning