Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Lummerväxterna (Lycopodiales) äro till sina vegetativa delar av helt annan typ än både Filicales och Equisetales. Släktet Lycopodium har stjälk med stor rikedom på små och smala, nästan fjäll- eller barrlika blad och likna därigenom ej obetydligt vissa eupressacéer (nr 497), på samma gång som de i detta avseende stå nära vissa mossor t. ex. (björnmossorna, Polytrichum). Sporerna bildas i pungformiga, rundat njurlika sporgömmen av ljusgul färg, som sitta på översidan av vissa blad nära bladbasen.
Hos L. selago äro de sporgömbärande bladen ej olika de övriga. Denna art är sålunda allt igenom likbladig och utmärker sig dessutom för sin uppräta växt och styva, jämnhöga, tätbladiga grenar. Den förekommer på berg och klippblock i barrskog, men ej i de södra landskapen och nästan aldrig i ymnighet.
Denna lummer-arts könlösa generation förökar sig ej blott genom sporer, som gro till ett prothallium (se nr 517, fig. 6), utan även genom ett slags flerbladiga yngelknoppar, fig. 2, som uppstå i närheten av grenarnas topp, avfalla och omedelbart rota sig i den fuktiga skogsmossan för att utväxa till en ny könlös planta, fig. 3.
Denna arts mindre trevliga svenska namn är i själva verket ett hedersnamn för de välgärningar, den i forna tider gjort skandinaverna i kampen mot ohyra hos både folk och fä. Enligt Linnés Flora Suecica 1745 kallades den då för tiden i Uppland "lusgräs". En dekokt på örten säges verka snabbare och effektivare än något annat medel och är lika ofarlig som billig.
Tavl. 516. Fig. 1 ett täml. stort exemplar, 2 yngelknopp (5/1), 3 densamma med ungplanta (1/1), 4 moget sporgömme (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
