Denna art uppträder hos oss som ruderatväxt (se nr 18) kring byar och gårdar i s. och mell. Sverige. För sin fräna lukt (jfr Lamium och Stachys) kallas den även "stinkmynta". - Bland Ballotas släktkaraktärer må nämnas underläppens stora och breda mittflik och de smala, borstlika skärmbladen vid blommorna (blomskaftsbladen); dessutom är blomfodret, fig. 2, jämförelsevis djupare och trängre än hos övriga labiater. Man har funnit, att ehuru blommorna äro små, äro de, liksom hos så många andra av denna familj, förbehållna åt de förnämaste, "de intelligentaste" av alla blombesökare, nämligen bin och humlor; en hårpropp i blommkronans botten hindrar de blombesökande flugorna (svävflugorna) från att uppnå honungen, emedan deras sugrör ej är tillräckligt smalt och spetsigt.
Tavl. 98. Fig. 1 växtens översta del, 2 blomfoder (4/1), 3 en delfrukt (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning