Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Jättgrytor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. å Kalfskins utmark i Qville härad och
socken; eller hvarföre en motsats häraf råkas, såsom
på Hållö vid Sotenäs i Bohuslän, der tvänne
minre neruti förenat sig i en stor.
3. Tvänne bergkittlar å Ködö vid Grundsund
af Qville skärgård, dem vågorna ännu öfverskölja.
Ehuruväl de ej nu mera förstoras, sedan vattnet,
genom hafvets sjunkning, icke kan mot klipporna
tvingas med sin förra våldsamhet, så är det icke dess
minre klart af hela bergssättningens vridna
slipning, att brännigarne, hvilka danat densamma, här
i urtiden omstörtat med häftighet. — Dylika
tillfälligheter märkas vid Vagnarberget utanför
Svinesund och vid mångfalldiga andra klippstränder.
Men i synnerhet äro trenne jättgrytor på
Långeskär utanför Hafsstenssund märkvärdiga, i hvilka
många större och minre klotlika stenar ännu af
stormsvallet omrullas. — Samma phenomen har
äfven visat sig i strömfall. Vid Vågsäters bruk på
Dal bortleddes strömmen, för att deri uppföra en
fördämning, då en rundsliten sten fanns i en håla,
som tillkommit i klippbotten. Denna sten upptogs,
hvarigenom det dån i fallet sedermera försvann,
som folket med farhåga hört. En likdan
daningsprocess berättar E. Tuneld (Geogr. öf. Sv. 5 Uppl.
s. 184.) — Jättgrytorna torde således få, såsom
varande påtagligt naturformeringar, uteslutas ur vår
archæologie, med undantag af dem, som
nödfallsvis emottagit de gamles aska, eller som ådragit sig
vidskepelsens frikostighet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
