Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Stensättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NXE. Stensättning.
Då Nordboarne många årbundraden igenom
icke förstätt skrifkonsten, och då den sedermera,
ehuru känd, föga användea till uppfnuande af
historiska anteckningar, och då slutligen de bästa
efterrättelser, som röra våra fornsaker, äro från
det aflägsna Island och, ty värr, af ett osa allt för
nära tidsrum, så är det helt begripligt, att ej få
ålderdomsqvarlefvor blifva svårtydda, Härtill
kommer, att årtusendens åverkan och högbrytares
förstöringar ej sällan omändrat minnesvårdars
urgamla skick, bhvarigenom bemödandet att bestämma
deras ändgmål betydligt försvåras, ja, görea
alldeles frugtlöst.
Bland detta slags lemningar kunna de här
aftagna stenar räknas, hvilka stå på en liten
ljungbevuxen landthöjd i THåkebys utmark till venster
om vägen, som går från Hede till Skelleräd i
Tanums socken och härad af Bohus län. Den
avsenligaste af deasa stenar, aom till största delen äro
fisformiga, har 23 alna längd. De tyckas hafva
utgjort lillika med dem, hvarefter blott bålor
synas, små strödda rundelar, hvilka varit sorgfålligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
