Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Stenvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLI. Stenvapen:
De här och vid XVII eftagna stensaker
förvaT7ae i Hane Excellence Stateministern, Lunds
Akademie Cancelleren m. m. Hir Grefve von
Engeströms dyrbara samlingar och äro till större delen
inlemnade af Akademie Adjuncten H;r Mag. M.
Bruzelius. — Kaststensarne hafva väl blif.it först
begagnade å bardalekar. Tbor sjelf enfölls med
slungstenar (grioti) af Svarangs söner (MHarbards
sång v. 29); mwen föga yngre lär sättet vara att
slåss med störar. llärefter tyckes stridsklubben
(kylfva) uppkonormit, hvilken till en börian var
ett stycke af en trädstach med gvarlemnade
knöJar efter afbrutna qvistar eller rötter, hvadan den
fått namn af rotakylfva. Det lärer ej länge dröjt,
innan man bar insatt stenskärfvor, och, sedan
metallerna kommit i bruk, inslagit hvarjehanda
vpiggår, hva_rigenom den kallades gaddakylfva. Genska
sannolikt är, att Nordens äldsta inbyggare hafva,
likasom Amerikas vildar, betjent sig, i stäilet för
detta vapen, af en klufven stake, hvari de
instuckit en stenfisa, deraf de evagare kunnat med
mera färdighet begagna sig. Naturligtvis har
denna stenflisa sedermera blitfvit med omsorg utvald
och mot en annan sten jemnslipad. AF detta slags
etridsstenar måste 1 vara, hvilken, 10 tum lång, 3
tum bred vid midten och 25 påi största tjockleken,
är af en temligen bård, blågrå stenart och ej illa
arbetad. Den har funnits i Skåne. — Det är klart,
att man snart nog insett nyttan deraf, att en
dy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>