Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk demokrati av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk demokrati
det att endast fyra regeringar störtats av representationen; i Danmark ha
samtliga regeringsskiften efter 1920 berott på att majoritetsställningen i
folketinget ändrats vid val. Det dagordningsinstitut, som finnes fullt utbildat i
Danmark, Norge och Finland och som i en mera speciell form förekommer
även i Sverige, har i stort sett använts sparsamt i jämförelse med vad som
varit fallet i åtskilliga andra parlamentariska regimer, såsom Frankrike,
Belgien och Tyskland. En förutsättning för denna gestaltning av
parlamentarismen har varit utskottsväsendets stora betydelse; i många fall kunna
utskotten vid kompromissernas utformning sägas tjänstgöra som ersättning för
koalitionsregeringar med parlamentarisk majoritet.
Den kritik som framför allt riktats mot den svenska parlamentarismen —
och detsamma torde i huvudsak gälla även de övriga nordiska ländernas
författningssystem — har framför allt gällt vad man brukar kalla regeringens
svaghet. I regel torde denna kritik bottna i uppfattningen att regeringen icke
ägt tillräcklig auktoritet gentemot riksdagen; särskilt liar man utgått från
förhållandet, att regeringsförslagen ofta undergå genomgripande ändringar
under riksdagsbehandlingen. I grunden torde alltså kravet på en stark
regering innebära ett krav på bildande av majoritetsregeringar; talet om
regeringsmaktens svaghet har väsentligen riktat sig mot
minoritetsparlamentarismen såsom sådan. Det skall icke förnekas att ur flera synpunkter
majoritetsparlamentarismen, där de grundläggande kompromisserna komma till stånd
inom regeringen eller under förhandlingar mellan regeringspartierna, kan
anses erbjuda fördelar framför minoritetsparlamentarismen, där lösningen
av politiskt omstridda frågor måste vinnas inom riksdagen. Å andra sidan
kan emellertid en homogen minoritetsregering, som icke mötes av systematisk
opposition i riksdagen och vars förslag upptagas till saklig prövning, vara
mera effektiv än en majoritetsregering, som innesluter företrädare för starkt
divergerande riktningar och häftigt bekämpas av de utanför regeringen
stående partierna. Något generellt omdöme kan icke gärna fällas på denna
punkt. Det har sitt intresse att konstatera, at under det att
minoritetsregeringarna anklagats för bristande kraft och auktoritet ha
majoritetsregeringarna icke sällan beskyllts för diktaturtendenser. Sådana anklagelser
ha riktats mot de nu sittande koalitionsregeringarna i Danmark och Sverige,
delvis från samma håll på vilka man tidigare klagat över regeringsmaktens
svaghet. Det torde icke lida något tvivel om att dessa anklagelser, såvida
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
