Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62°23′—66°33′ nordlig bredd och 13°22′—24°35′ vestlig
längd liggande ö af omkring 40,000 eng. qvadratmils
ytinnehåll, upptäcktes och bebygdes af nordmän (ett fór
svenskar, norrmän och danskar under forntiden gemensamt
namn) vid samma tid, som andra nordmannaskaror strömmade
ut från de skandinaviska länderna för att underlägga
sig större delen af Ryssland, delar af Frankrike, England,
Irland, Skotland och andra länder i Europa.
År 851 hade Island upptäckts af en dit stormdrifven
svensk, Gardar Svafarsson, efter hvilken ön kallades
Gardarsholm. Ön besöktes derefter af två vikingar, af
Naddodd, som kallade ön Snöland, och af Flocke Vigerdeson,
som gaf ön namnet Island. Bosättningen å den upptäckta
ön började år 874, då Harald Hårfager var konung i Norge,
Erik Emundsson och hans son Björn konungar i Sverge
och Gorm den gamle konung i Danmark.
Då den förstnämde af dessa konungar bröt under sig
de norske småkonungarnes välden, så misshagade detta
många rika och mäktiga ätter i landet; de utvandrade
hellre, än att de gåfvo sin sjelfständighet till spillo och
blefvo “kungsträlar”, d. ä. beroende af en öfverkonungs
makt. “Ingen sammanraffsad hop”, säger Geijer, “endast
män af förmögenhet, härförare och egare af skepp kunde
utrusta sig till en fart, som ofta borttog hälften af året”.
Dessa norska härförare och skeppsegare, som med gudabilder,
husfolk och boskap utvandrade, följdes snart af
svenska stormän, från hvilka många af Islands förnämsta
ätter sedermera ledde sina anor. Om mer än en af Islands
“landnamsmän”, eller förste nybyggare, heter det uttryckligen,
att han var “en svensk man”. En sådan var bland
andra den mäktige Helge Övindson, hvilkens efterkommande
utbredde sig öfver en stor del af Island, och från
hvilken den store häfdatecknaren Snorre Sturlasson
härstammade. Gemensam gudsdyrkan, språk, seder och bruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
