Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
@ 5 kyrkor. Den största af dem, hvilken under en tid var
katedralkyrka, låg på ett ställe kalladt Strömsnäs.
De stora kostnader, hvilka grönländarne underkastade
sig för att få en af ärkebiskop vigd biskop, de många
kyrkor, som af dem uppfördes, säkerligen under stora
uppoffringar, de många gårdar och “förmåner”, hvilka skänktes
till kyrkan, och den skatt af hvalrosständer, som villigt
erlades till påfven i Rom, allt vitnar om att nordmännen
på Grönland voro goda katoliker. Äfven för literära
idrotter hyste de såsom fränderna på Island intresse. Vi ega
än i dag bevis derpå, och det till och med i Eddan, i hvilken
Nordens fornsånger äro samlade. Här finna vi “Den grönländska
sången om Atle”, ett skaldestycke, innehållande 105
verser, flere af dem egande stor skönhet. Om detta
skaldestycke säger den lärde prof. Bugge i sin kritik: “Jag ser
intet, som förbjuder oss att antaga, det dikten blifvit till på
Grönland”, och han anför sedermera skälen derför. Bland de
förste trosbudbärarne, hvilka kommo till Grönland, voro,
såsom vi nyss sett, “lärde män”, och i de upprättade
klostren, medeltidens bildningsanstalter, idkades säkert
“bokliga idrotter”, hvadan antagandet, att äfven på Grönland
fans en rik fornnordisk literatur, af hvilken ofvannämda
skaldestycke är en spillra, icke kan hänföras till det
omöjligas område. Men ett land och ett folk, som uppnått en så
hög kultur som den, om hvilken ofvanstående strödda drag
vitna, ett folk, som stod i kyrklig förbindelse med
kristenhetens öfverhufvud i Rom och i handelsförbindelse med den
skandinaviska Norden, kunde omöjligen icke århundrade
efter århundrade förblifva doldt och okändt för den öfriga
världen. Att det på den andra sidan Atlantiska hafvet
fans ett upptäckt och bebodt land, måste med nödvändighet
hafva varit kändt icke blott i den “heliga staden” vid
Tiberns stränder och i kungssalarne i den skandinaviska
Norden, utan i vidsträcktare kretsar, och det flere
mansåldrar innan Columbus ännu var född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
