- Project Runeberg -  Nordiskt sagobibliothek eller mythiska och romantiska forntidssagor /
3:84

(1834) [MARC] With: Carl Gustaf Kröningsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon namnkunnig och omtyekt person, särdeles inom
slägten, ända till och med efter barnets segen fader
eller moder; och finnes det uti sagorna, 3tt
nanangif-vuren haft det hopp, att lyckan skulle följa namnet,
eller att personer liade lycka eller egenskajper, lika
med den, hvars namn hos dem blilvit återlifvudt.
iifven var det under liedendomen mindre brukligt, att
gifva namn, som begagnades af främmande folkslag,
än alt dana sig aldeles nya. I sina mast älskade
yrken och dertill hörande egenskaper, funno de rika
anledningar till benämningar, livilka de ock på
mångfaldigt salt förändrade; och dessutom kände en hvar
anledningen till ett sådant namn, samt ansåg det ofta
såsom en vink till iakttagande eller uppöfvande af den
egenskap, som namnet innebar.

I Jiorntidcn hade en person ej mer än ett
egente-ligt eller eget namn, ""eiginnafn/’ ty hvad vi kalla
familjenamn brukades icke. Allnamn voro personers
egna namn, som voro brukliga inom en viss ätt eller
slägt, och Tliignarnamn var värdighetsnamn eller titel,
nafnbotj‘ Helt annat voro återigen deras tillnamn,
eller skiljenamnkannenamn, vedernamn och öknamn
eller förlängda namiij hvilka en person liek utom sitt
vanliga egna namn; och äfven finnas några dylika,
hvilka blifvit tillagda flera personer, utan att dessa
derföre voro beslägtade med hvarandra.

Af brist på slägtnamn, och då man ej villeepelJcr
det någon gång ej var tillräckligt, att upprepa ett
kännenamn, gaf man i forntiden snart sagdt, en hvar
utan afseende på stånd eller ställning, ett vedernamn,
■"vidurnefni/J som ännu någon gång eger rum, bland
Allmogen på landet. Dessa namn voro lika så bitan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordsaga/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free