Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker, men var mycket senfärdig; lians
styrka var ej känd af någon, ty lian pröfvade den.
aldrig; han ansågs som ett våp, och var icke
omtyckt af fadren, men lians moder höll
mycket af honom. Folket tyckte honom icke i
något fall vara lik sina fornfränder, livilka voro
Ket il Häng och andre Rafnista-män, utom
livad växten beträffade. An lade sig väl icke
i köket, men ändock benämdes han af somliga
män för fånig. Aldrig inÖfvades han i några
idrotter, och sålunda gick det tills han var
nio år gammal, då han icke var mindre än
sin broder T h o r e r. Han var mycket
ore-gerlig, och tillika vårdslöst och illa (trasigt)
klädd; ty både knän och armbogar sutto ute
(voro nakna). Då han var lolf år gammal,
vistades han borta tre nätter, så att ingen visste
hvad det liändt honom. Han gick afsides till
en afröjd plats i skogen; der såg han vid en
bäck en stor sten (bergklippa) ligga, och cn
man stå vid den. An, som hade bördt talas
om dvärgar, och tillika att de voro mera
konst-färdiga än annat folk O, passade på, så att han
kom emellan stenen och dvärgen, hvarigenom
han tillstängde ingången för honom, hvarefter
han sade, att dvärgen aldrig skulle komma dit
in igen, så framt han icke smidde An en så
stor och stark båge, alt den lämpade sig eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
