Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om l och v i tyskt talspråk.
En fonetisk studie
af
ELIAS GRIP.
I.
Att vid producerande af vokal plus l ett glidljud uppstår, då
tungan flyttas från vokalens till l:s bildningsläge, är bekant (se
Sievers i Pauls Grundriss der germ. phil.2 s. 289). Man har
emellertid nöjt sig med att konstatera detta faktum. I sammanhang
med andra fonetiska undersökningar har jag studerat arten och
förekomsten af detta glidljud i bildadt tyskt talspråk. Jag har vändt
mig till studenter ifrån olika trakter af Tyskland och har under
min studietid i Leipzig och Heidelberg funnit många, som med
stor tjänstvillighet såsom undersökningsobjekt ställt sig till mitt
förfogande.
Såsom man af fysiologiska grunder kunde vänta, uppträder
glidljudet hörbart i regeln endast efter lång vokal och diftong.
Med afseende på kvaliteten är glidljudet beroende af föregående
vokal. Efter l har jag öfverallt funnit glidljud med klangfärgen af
slutet e, t. ex. spVl Spiel, fVl viel. Efter öfriga vokaler samt
diftonger är glidljudet med afseende på dess kvalitet närmast att
identifiera med den reducerade med ’murmelstimme’ uttalade
slutljudande vokalen i Knabe, t. ex. bJfeJl Befehl, ö"l Öl, gtfiPl Gefiihl,
5tu9l Stuhl, wöH wohl, wä3l Wahl. I Rhenprovinsen och Baden har
jag funnit glidljudet hafva kvaliteten öppet e (a) efter ii, ö och e.
IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
