Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HISTORIA FRÄN ÄLDSTA TID TILL VARA DAGAR.
ett ädelt och afrundadt språk; särskildt framträder detta i de fina teck
ningar, som han gifver af tidens ledande personligheter. Hvad inne
hållet angår, står ej herr Weibull så öfvcr sina medarbetare, som man
kunnat vänta. Den inre historien har ej hos honom alltid kommit till
sin fulla rätt. Och om äfven detsamma kan anmärkas mot hans med
arbetare för tidehvarfven 1645—54 och 1697—1718, så har man att
besinna, att bägge där arbetat med ringa hjälp af sina föregångare.
Såsom vi redan sagt, har herr Weibull nedlagt mycket arbete pä
den formella framställningen, och man kan ej annat än hålla honom
därför räkning. Han har sökt att göra den nya minnesvård, han velat
resa öfver Sveriges störste konung, värdig sitt föremål och så anslående,
att den skulle fängsla svenska allmänhetens blickar. Och för visso
har han häri lyckats. Men just därför att författaren visat sig kunna
med mästerskap behandla formen, måste vi beklaga, att han ej alltid
sett den lika väl till godo. Där finnas mindre lyckliga uttryck, som
endast kunna af en viss brådska förklaras. Så läsa vi t. ex. i inled
ningen, »att protestantismen utvecklat sin inneboende kraft att omskapa
hela samhällslifvet förr i Sverige än i andra länder». Yi anse oss här
ej behöfva mer än blott erinra om England. Och s. 5 möta vi föl
jande uttryck: »hvad som i våra dagar är att anse som Sveriges största
styrka och bästa värn, den nationella enheten och den naturliga grän
sen, utgjorde alltså midt under storheten dess största brist och svag
het». Understundom begagnar författaren uttryckssätt, som skola synas
slående, utan att de i verkligen kunna sägas vara det. Hvad för
klarar väl t. ex. ett sådant uttryck som (sid. 3) att »Sverige på höjden af
sin makt var nära 7000 kv. mil större än det nuvarande tyska kej
sarriket»? Det förklarar lika mycket eller lika litet, som om någon
nu skulle berätta, att det är blott 1700 kv. mil mindre än samma kej
sarrike. Intetdera uttrycket ger någon egentlig föreställning om ri
kets storhet, emedan det blott tager i betraktande den i och för sig
teraligen ovigtiga faktorn, det yttre omfånget. Af alldeles samma art
är uttrycket å följande sida, att för det nuvarande Sverige är längd
sträckningen karakteristisk, under det tvärtom 1600-talets Sverige
gick på bredden; det sträckte sig då genom tjugo längdgradcr, nu
genom tretton breddgrader. Att på detta sätt jämföra sträckning
genom längd- och breddgrader är ju på vår polhöjd i och för sig en
absurditet. Och en blick på kartan visar för öfrigt, att Sveriges längd
sträckning äfven då för tiden gick i norr och söder. Det är nu vis
serligen sant, att dylika mindre lyckliga uttryck äro högst få och för
visso icke märkas af de flesta läsare, men författarens arbete är i våra
ögon ett verkligt språksmycke, och i ett sådant skulle vi önskat att
se endast ädla stenar.
Det var en lycklig tanke af författaren att gifva sina läsare en
historisk-geografisk öfversigt af svenska väldet under stormaktstiden.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
