- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
286

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESTETISKA FRÅGOR.
För att se hvad som slumrar hos en nation, skall man gå till den
naiva delen däraf, till folket och barnen, och både hos våra bönder och
våra barn finna vi den naturliga lusten att förklara sig bildligt och be
hofvet att dekorera. Färgsinnet är mycket mera precist och sant hos
dalkullorna än hos de förnäma damerna, och det är genomgående, att
folket, äfven det fattigare folket i städerna, har denna medfödda lust att pryda
sina väggar. Det är oftast endast dåliga taflor, och billiga taflor äro ju
de enda, som fattigt folk kan köpa; men det är vanligen afbildningar
af något, som de hälla af, bilder ur bibeln, porträtt af kungar eller store
män; likaså älska de utklipta blommor eller granna ornament, som på
sitt tarfliga sätt skola få ett fattigt rum att se gladare ut, och vi ha mer
än en gång sett, med hvilket uttryck af glädje en sådan fattig man eller
kvinna utpekade en eller annan af sina godtköpsbilder och af återspeglin -
gen i deras ansigten förstått hvad de sägo däri. Detta är att hafva verk
ligt behof af konsten, och mycket mera, än när en rik man låter hos en
obekant beställa en obekant tafla, som skall pryda hans vägg, men som
han aldrig ser på.
Barn ha samma anlag. Huru ofta händer det icke, att man för barn
berättar en lång historia och ?Ter på deras ansigten, att de endast dunkelt
och otydligt förstå den, att de likasom se allting långt borta. År man
då sä lycklig, att man har en bild att framlägga för barnet, då ser man
på en gång dess ansigte ljusna ja, nu förstår det altsammans! Detta
bevisar bäst, huru oändligt mycket raskare formen förklarar en sak än
orden. Att ofta nog barnets inbillning kan fästa föreställningen envist
vid den gifna formen är naturligtvis en inskränkning och en fara; men
ligger det mindre inskränkning och fara däri, att det fäster föreställnin
gen vid de gifna orden? Både form och ord kunna ju aldrig bli mera
än en utgångspunkt, från hvilken sedan hvarje personlighet må arbeta
sig själfständigt fram.
Man kan icke med ens omskapa sin nation eller med våld införa
andra riktningar i utvecklingen; men hvad man både kan och skall, är
att bedja människor hafva respekt för saker, som de icke förstå bedöma.
Ora en oinvigd skulle säga om juridiken eller medicinen; »det där förstår
jag icke, därför är det ej häller någon mening i det, och det har ingen
betydelse», så skulle man väl få höra en rättvis förkastelsedom öfver ett
så enfaldigt och öfvermodigt yttrande; men gent emot konstens utöfvare
hör man ej sällan ett motsvarigt uttalande gä oanmärkt och onäpst förbi.
En konstnär! Ja, det kan vara mycket roligt och kan hända äfven gan-
272

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free