Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISKA EbIgOR.
rister eller tecknare, att de med större förkärlek skildrat antingen männi
skan eller naturen, att de antingen som Tizian mest älskat lifvets rike
dom och prakt eller som Van Dyck den fina bildningen eller som Ra
fael den barnsliga oskulden eller som Rembrandt ljusdunklets poesi äfven
i den fattigaste omgifning. Men något måste de älska, något måste
hafva rört deras hjärtan, värmt deras fantasi, hänryckt deras ögon, och
dä är det detta, som de vilja säga oss genom de nödvändiga medel,
hvilka de måste kunna med säkerhet behandla.
Lusten att i en bild använda lika mycken omsorg på den minsta
detalj som på hufvudsaken, är ett skrytsamt fel. Det är, som om konst
nären, eller i literaturen diktaren, nödvändigt ville göra allmänheten upp
märksam på, att han känner det allra minsta lika väl som det största,
att han studerat utomordentligt, och att han är en virtuos i sin konst.
De store mälarne hafva icke gjort så. Naturligtvis kan det icke vara
fråga om, att de ej målade bisakerna väl, emedan de helt enkelt aldrig
kunde annat än måla väl; men de lade eftertryck på, hvad de hufvud
sakligast ville säga. När Tizian målade ett porträtt, då var den person
lighet, som han målade, för honom det vigtigaste, men icke broderierna
på hans spens. Därför ser man också inför Tizian först på personen och
sedan ser man långt efteråt, att hans smycken lysa som guld med gnist
rande glans.
Det har visserligen funnits en tid, då mycket allvarliga målare äfven
använde en otrolig flit på de minsta accessoirer, men detta skedde dä
med en naiv oskyldighet, emedan konsten äfven i sin teknik ännu för
dem var något nytt och heligt, och hufvudsaken i deras framställning
blef dock i alla händelser den eller de personligheter, som de ville
skildra.
Det linnes konstnärer i Frankrike, äfven nu i vår tid, som sluta sig
till hvad konsten i sina bästa och högsta skiften har velat, konstnärer,
som använda sin osvikliga tekniska förmåga till att skildra, hvad deras
egen personlighet innerst uppfattar, den mänskliga själens alla skift
ningar i porträttet, naturens hemlighetsfulla poesi i landskapet, den kri
giska handlingen i hela dess energi och fosterländska hänförelse i batalj
målningen o. s. v. Men det finnes också en lång rad af sådana, som
med virtuosmessig färdighet skildra en myckenhet af yttre saker, hvarom
man endast kan säga, att det är samma slags yttre saker, samma slags
kläder med människor i, som man ofta träffar på i det dagliga lifvet.
Alt detta har icke gjort något intryck på målaren eller författaren
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
