Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISKA FRÅGOR.
Man hör ofta den satsen uttalad; »om smaken kan ingen disputera»,
och riktigt lattadt, är detta ord sant. I naturen föredrager den ene
granskogen, den andre trifves bäst i löfskog; en andas lättare i bärgs
luft, medan en annan hälst bor vid sjön. Alt detta är en personlig
sak, som den ene icke har någon rimlig rätt att bestrida i afseende
på den andra, och i valet af de föremål, som omgifva oss i lifvet,
gäller naturligtvis det samma. Stil finnes af många slag, och ingen
kan som norm uppställa en absolut stil, då så väl den lätta som den
tunga, den glada som den allvarliga, har sin plats och sin berättigade
användning. Men i handtverkskonsten lika väl som i den högre, fria
konsten och i naturen gifvas lagar, som icke kunna öfverskridas, utan
att man viker från det rätta, d. v. s. det naturliga. Den som säger,
1 O D ’
att det är lika naturligt för ett träd att växa med rötterna i vädret,
som att sänka dem ned i jorden, talar icke sant, och han vet det mycket
väl, ehuru det för visst folk är en njutning att uttala och hålla på
paradoxer. Den, som säger, att en stol icke är gjord att sitta på, talar
icke häller sant; och i samma stund som det problemet är uppstäldt,
huru man skall få stolen att fullkomligt motsvara sin bestämmelse,
så äro äfven alla andra fordringar gifna. Det ändamålsenliga medför
ö o C
det formfulla, det formfulla kräfver dekoration, och då blir det dock
till sist fråga om att skapa något, hvilket i stort som smått är så bra
det kan blifva.
Detta mål, att arbeta för det ändamålsenliga och därigenom för
de,t sköna, är alltid det sanna handtverkets mål. Jämför en af dess
representanter, när han är sådan, han bör vara, med en af de arbetare,
som blott utgöra kuggar i industriens stora maskineri! Den som själf kan
komponera, själf försöker att inlägga något af sin egen uppfattning af
saken i sitt arbete, han fattar detta som en allvarlig och dyrbar upp
gilt. Han kan därvid använda sin energi, sin fantasi, sin arbetsförmåga
och samvetsgrannhet för att i alt göra sitt bästa, och han kan slutligen
ega den tillfredsställelsen att hafva frambragt en död sak, som gör ett
lefvande intryck, emedan en människa omsorgsfullt sysselsatt sig där
med. Hos en sådan handtverkskonstnär linnes lefvande intresse, be
stämd åskådning och glädje. Däremot af en man, som t. ex. skall
tillbringa sitt lif med att göra sprickan i stålpennor, kan man just icke
vänta, att arbetet skall entusiasmera honom. En sak är, att om han
är hederlig karl, så uppfyller han sin plikt; men den direkta uppfrisk
ningen af arbetet kan han omöjligt få under ideligt mekaniskt upp-
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
