Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under skyhimmelen. Denna åtskillnad fullbordade sig undef
loppet af andra skapelsedagen. — Genom plutonisk kraft lade
sig den fasta jordskorpan i veck, så att det uppkom en
motsättning mellan haf och land. I de nybildade hafsbassinerna
aflagrade sig de äldsta neptuniska jordhvarfven genom
förvittring och bortspolning af de ur hafvet uppstickande
granithällarne, och den på sådant sätt beredda fruktbara
jordmånen lyftades här och der genom de alltjemt arbetande
plutoniska krafterna upp ur hafsdjupet och bildade en överld,
som beklädde sig med den yppigaste vegetation, underhållen
af jordvärman allena, utan tillhjelp af solen. Inom denna
verldsålder, tredje skapelsedagen, faller primärformationen till
och med stora stenkolsbildningen. — Under tiden hade de
öfriga verldskropparne i vårt astralsystem icke heller stannat
efter jorden i sin egendomliga utbildning. Solen, månen och
stjernorna framträda på fjerde skapelsedagen så beskaffade,
att deras individuella utveckling måste anses nära nog
afslutad i jemförelse med det förra töckenlika tillståndet, om än
de himmelska ljusens bestämmelse att vara tidmätare, och i
synnerhet solens reglerande inflytelse på årstiderna, i den
heliga urkunden anticiperad, först under menniskans
verldsålder blef fullkomligt förverkligad. — Öfver
secundärformationens (femte skapelsedagens) vattenöknar, befolkade af fiskar
och amphibier, lyste solen och stjernorna förgäfves, äfven om
jordens atmosfer skulle hafva varit nog genomskinlig, att
fullkomligt genomsläppa deras strålar, hvilket kan betviflas;
jorden var ännu af solen oberoende, värma och fuktighet hade
han i öfverflöd, af den förra långt mer än solen kunde gifva,
och af det ljus, som solen ännu icke dragit till sig, hade
hon väl ännu tillräckligt för sina invånares behof. — Det är
möjligt, att solen lyste genom en ren och klar luft öfver de
med präktiga skogar öfverhöljda continenter, som befolkades
af högre varmblodiga däggdjur under tertiäråldren (sjette
skapelsedagens förra afdelning); men det är visst, att jordens
egna värma ännu under denna sena tidsålder var så stor, att
den gjorde solvärman helt och hållet öfverflödig. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
