Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på de statsekonomiska resnltaterna af Riksdagen 1853—54 af Prof. Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon tid före Riksdagen, ett år omkring, började emot
bränvinet en agitation, väckt genom brochurer och tidningar,
sedan fortsatt genom hushållssällskaper och sockennämnder,
hvars föremål var att söka få bränvinskonsumtionen hämmad
genom högre skatt på tillverkningen, och, då
husbehofsbrän-ningen redan länge varit ansedd såsom en synnerlig orsak
till den öfverflödiga förbrukningen, bränvins-tillverkningen
skild från egande af jord, samt drifven endast i större
fabriker. Rättigheten att bränna till husbehof hade af ålder varit
förenad med eganderätt till jord. Från detta förhållande hade
undantag egt rum blott under tvenne korta perioder. Det
ena under Carl XIl:s tid, då genom K. Br. 29 Sept. 4718
förordnades, att all husbehofsbränning såväl i städerna som
på landet skulle upphöra och bränvinstillverkningen
bedrif-vas vid större brännerier, som privilegierades för vissa
di-strikter. Men detta egde ej länge bestånd. Redan följande
året återfingo bönderna bränvinspannorna. Vi hafva anmärkt
detta, emedan det är ganska märkvärdigt att i tvenne af
Riksdagens vigtigaste åtgärder spåra första försöken från
Carl XII:s regering. Det andra undantaget skedde genom
Gustaf lll:s olyckliga försök att göra bränvinsbränningen till
ett regale, hvilket räckte från 1775—1787.
Till följe af denna agitation inkommo till regeringen massor
af petitioner om proposition till Ständerna rörande en förändring
af bränvinslagstiftningen i nu antydda rigtning, och, sedan
Ständerna sammanträdt, väcktes äfven af enskilda riksdagsmän
motioner i samma syftning. Regeringen afgaf ock en proposition till
Ständerna, men den befanns icke vara fullt tillfredsställande
i anseende till det undseende, som deri visades de mindre
pannorna. Det var klart, att om det afsedda ändamålet —
bränvinsförbrukningens minskande — skulle vinnas på den
angifna vägen, så var ej annat äu att sätta skatten så hög,
att tillverkningen endast kunde med fördel drifvas i stora
fabriker, der kontroll å den verkliga, och ej blott efter
panne-rymden beräknade, tillverkningen kunde ega rum, då man
tillika kunde bestämma ett maximibelopp för densamma i
to*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
