Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att både vetenskapsmannen och studenten mer och mer vändt
sig ifrån den allmänna vetenskapliga bildningen eller det
formella i vetenskapen och riktat sig på inhemtandet af
kun-skapsförrådet eller det faktiska. Jn större kunskapsförråd
man fordrade af studenten, och ja flera ämnen man föreläde
honom att studera, desto mindre tid och kraft kunde han
egna åt bildningens formella sida. Ju mera kunskapsförrådet
inom vetenskapens särskilda grenar växte, och ju mera
vetenskapsmannen nödgades inskränka sitt område, desto mera
blef ock den ena vetenskapen skild från den andra, och desto
mindre vigt lade man på det för alla vetenskaper allmänna
och gemensamma. Sedan denna riktning en gång var gifven,
fortgick man naturligtvis vidare och bemödade sig mera att
utvidga sina kunskaper än att strängt sammanbinda dem med
hvarandra och göra sig reda för det ena kunskapsområdets
sammanhang med det andra. Det är då naturligt, att de
öf-ningar, som företrädesvis måste åsyfta att utveckla de»
formella sidan af den vetenskapliga bildningen, skulle förefalla
mången såsom besvärliga formaliteter, hvarigenom man icke
vann det ringaste för studiernas förmenta väsendtliga
ändamål , nemligen kunskapsförrådets förökning. Att
disputations-öfningarne höra till det slag af vetenskaplig verksamhet, som
härigenom förlorade krediten, är en gifven sak. I denna
studiernas riktning tro vi oss finna den förnämsta orsaken till
disputationsväsendets förfall.
Det vare långt ifrån oss att vilja neka ded angifna
riktningens behöflighet eller nedsätta värdet af det arbete,
hvarigenom ett rikare innehåll förvärfvas åt vetenskapen. Det
är blott mot en ensidig riktning åt detta håll, som vi anse
en hvar böra vara pa sin vakt. Att en sådan ensidighet
funnits och ännu finnes, ehuru reaktionen icke uteblifvfc,
anse vi onekligt, och vi öfvergå till framställningen af de
omständigheter, som enligt vår tanke mest bidragit till denna
ensidighet, så vidt de verkat såsom orsaker till
disputations-väsendets förfall.
Till dessa räkna vi i första rummet den formalism,
hvartill man vid disputationema ofta gjort sig skyldig. Den
syllogistiska form, hvari 1655 års konstitutioner ville hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
