Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lär svårligen kunna förnekas, att nutiden i
allmänhet icke hyser en så stor vördnad och kärlek för
fornminnena som Önskligt vore, men detta har utån tvifvel hufvud*»
sakligen sin rot i bristande kunskap om deras vigt och
värde för folkmedvetandets stärkande och förädling, och
dy-inedelst för hela vår historiska framtid såsom ett folk. Ty
med folkmedvetandet hos ett folk förhåller det sig
ungefärligen såsom med dragningskraften och sammanhangskraften
hos kropparne: borttag dessa krafter, och de sönderflyta eller
söndermyllas och försvinna uti alltet såsom duggtöcken eller
stoftmoln. Detta sammanslutande af små och underordnande
enskildheter eller individer till allt större och mera
öfver-ordnade, genomgår ju också hela skapelsen. På samma sätt
bilda de enskilda menniskorna familjer, familjerna menigheter,
och dessa landskap, och landskapen bilda samhällen, riken
eller sjelfständiga folk, och folken bilda menskligheten;
slutligen bilda kanske flere menskligheter–ja, här slutar ut-
sigten för våra skumma blickar. Då man ser denna kedja mjed
sina jämnt vidnande länkar genomgå alla s t o r a förhållanden
med nödvändigheten af en naturlag, en verldslag, så kan
man icke fatta, huru det kan finnas någre anhängare till
kosmopolitismen, som vill konstruera menskligheten af
likställda och direkte samverkande individer — verlden utaf
milliarder lösa sandkorn.
Huru skulle likväl den svalnade kärleken för våra
fornminnen kunna upplifvas, om icke kännedomen om dem
meddelas och så mycket som möjligt sprides bland allmänheten?
Det är derföre som det kan anses åligga hvar och en,
hvilkens hog och arbeten äro riktade åt detta håll, att vid
passande tillfällen meddela det, som han håller före kunna
bidraga till att utbreda kunskap om saken och för henne väcka
ett varmare deltagande.
Bland de fornminnen, som i högre grad än de flesta
andra förtjena att kännas, äro utån tvifvel våre runstenar, då
de genom sina inskrifter tala till oss på våra förfäders språk
eller liksom med deras egen lefvande tunga. De äro röster,
som utur kanske tusenåriga grafvar skola tala till ättlingarne
så länge stenarne skyddas af de högre och icke våldföras af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
