Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dant förfarande. Jordägarne förleddes af det höga priset på
deras produkter och af lättheten att hos bankerna erhålla
lån till lättsinniga inköp af den massa utländska varor,
som öfversvämmade landet; detaljhandlarne gåfvo kredit och
ökade sina reqvisitioner hos grosshandlarne, och dessa
ö-kade sina reqvisitioner hos utlandingen.
Men unionsregeringens (och väl äfven
statsregeringar-nas) inkomster, hvilka ingingo i ett försämradt pappersmynt,
räckte deremot icke till utgifterna. Landets skuldsättning
hos utländingen väckte också oro; och sedan en
nyoktro-jerad unionsbank den 1 Januari 1817 öpnat sin rörelse i
Philadelphia, sammanträdde, i slutet af samma månad, i
nämnda stad ombud från de öfriga bankerna derstädes samt
från bankerna i New-York, Baltimore och Virginien, och
afslöto med unionsbankens styrelse en af
skattkammarsekre-teraren (finansministern) godkänd öfverenskommelse att å
nyo bölja silfverutvexlingen. Beslutet verkstäldes också den
20 Februari samma år; och exemplet följdes, ehuru
möjligtvis ej förr än senare, af de öfriga bankerna, som instält
sedelinlösningen. Detta steg måste naturligtvis återföra en
länge saknad ordning i både unionens, staternas och de
enskildas ekonomi; men till en början medförde öfvergången
från en obegränsad sedelutgifning, till en genom bankernas
förmåga att inlösa sina sedlar begränsad, en mängd
importörers, fabrikanters och jordägares obestånd, nöd bland
arbetare och förlägenhet hos alla klasser. Vare sig i följd
deraf, att icke alla bankerna på en gång började sina
sedlars inlösen, eller af andra orsaker, lära dock obeståndet,
nöden och förlägenheten icke 1817, då likväl
tullinkomsterna betydligt minskades, ej heller under första hälften af
1818, hunnit en höjd, som berättigade att kalla tillståndet
en kris. Men under senare hälften af sistnämnda år, och
än mera under året 1819, antogo de verkligen en sådan
karakter. I presidenten Monroe’s budskap d. 7 December
sistnämnda år säges, att de pekuniära svårigheter, hvilka
under den senare delen af året 1818 tryckt åtskilliga
delar af unionen, under året 1819 ökats och ännu då
budskapet afgafs fortforo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
