Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Kung Rolf och hans kämpar redo så öfver Fyrisvall hort
från Uppsala. Långt hade de likväl icke ridit, innan de strax
efter sig hörde hästhofvar dåna mot marken. De sågo sig
om och varseblef vo en stor skara af kung Adils män vara i
hack och häl efter sig. Säkert vilja dessa män tala vid oss,
sade Bodvar. Föga bekymrar oss detta, sade Rolf. Snart
skola de få nog att beställa med för sig själfva. I det samma
tog kung Rolf handen full med guld och strödde på vägen,
så att den skimrade däraf. När förföljarne sågo detta,
hoppade de af hästarne och täflade om hvem som skulle kunna
samla mest af det glänsande utsädet, som de kallade »Rolf
Krakes säd», en benämning som skalderna sedermera ofta
gåfvo åt det lysande guldet.
Förgäfves befallde kung Adils sitt folk att förfölja kung
Rolf. Utom sig af vrede red då kung Adils ensam i vild fart
efter Rolf. Då kastade denne äfven ringen Sveagris på
marken. Då Adils fick se den ringen, kunde han icke låta bli
att stanna, och han böjde sig framåt för att taga upp den
med spjutspetsen. Då vände sig Rolf Krake om och sade
hånande: »Nu har jag böjt Svithiods konung» och gaf Adils
ett väldigt hugg öfver ryggen. Rolf och hans män fortsatte,
sedan sin färd.
När Rolf Krake och hans män hade ridit hela dagen och
natten började falla på, kommo de till en gård, hvarest
bonden Rane stod i dörren och hälsade dem välkomna samt
erbjöd dem natthärberge. Tillika bjöd han Rolf Krake några
vapen, sköld, svärd och brynja, hvilka Rolf likväl vägrade att
mottaga.
Den gamle bonden blef då vred och tillsade kämparne att
bege sig bort. De redo nu sin väg, oaktadt natten stundade.
Sedan de ridit en stund, sade Bodvar till kungen: »Det
anar mig att vi nu handlat oklokt och visat segern ifrån oss».
»Detsamma anar också mig», svarade Rolf, »denne Rane
var ingalunda någon bonde, utan den gamle Odin själf,
eftersom han var enögd. Låtom oss därför genast, rida tillbaka
för att få visshet härom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
