Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
När gästabudet var slut, seglade konung Sven med sin
drottning hem till Danmark.
Han hade ej färre än trettio skepp, som voro lastade
med gods och dyrbarheter, så stor var den hemgift han fått
i Venden.
VI.
Strut-Haralds graföl. Jomsvikingarnas löften.
T>å bröllopet hade Sven intet sagt, trots det att han väl
såg, att Sigvaldes beröm öfver Gunhild icke varit
berättigadt.
Sedan Jomsvikingarna vändt åter till sin borg, lefde de
där en lång tid, utan att något märkligt timade.
Konung Sven gick emellertid och rufvade öfver, på hvad
sätt han skulle kunna hämnas Sigvaldes förräderi.
Då dog Strut-Harald, Sigvaldes och Torkel Höges fader
Enär Haralds yngste son Hemsving ännu var för ung
att rusta till graföl efter jarlen, så ansåg sig konung Sven
skyldig därtill, för.så vidt ej de båda äldre bröderna
hem-kommo.
Sedan kung Sven hållit råd med sina män om sättet,
hvarpå han bäst på Jomsvikingarna skulle kuuna hämnas
den lidna skymfen, öfverenskom man om att bud skulle
sändas till Sigvalde för att säga bröderna, att de skulle komma
hem och samman med Sven rusta till arfölet.
Då vikingarna fingo detta bud, ansåg mången, att Svens
vänskap för Sigvalde ej kunde vara stor efter hvad som dem
emellan timat, och de tyckte det vara föga rådligt att hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
