- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor. Andra samlingen /
66

(1906) [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

Några af de svårast sårade löstes från repet, håret
snoddes upp kring en käpp, på det ej hugget skulle hejdas, och
på så sätt hade redan trenne kämpar fått dödshugget.

Då den fjärde kämpen framfördes sporde Torkel honom
hvad han tyckte om döden.

»Den synes mig god», svarade mannen, »det går med
mig, såsom det gått min fader, äfven jag skall dö.»

Jarlen had nu Torkel spörja alla de återstående
kämparna om huru döden syntes dem.

Torkel gjorde så. Och hvarje viking gaf stolta och
modiga svar.

Erik, som var med sin fader, fann att mången svarade
så manhaftigt att han gaf dem fria och upptog dem bland
sina egna kämpar.

Så framfördes en ung och fager kämpe, med långa ljusa
lockar.

Och då Torkel till honom riktade den sedvanliga frågan
om huru han fann döden, svarade ynglingen:

»Den bästa tid har jag lefvat och icke aktar jag lifvet
stort, då sådana kämpar gått före mig. Dock ber jag dig
göra mig den tjänsten att icke låta föra mig till döden af
trälar, utan af en man af lika frejdad ätt som jag. Må han
ock se till att ej mitt hår varder blodigt vid hugget, jag har
länge själf aktat det väl. Hugg äfven raskt af mig hufvudet
om du det förmår», tillade han.

Man gjorde som den unge kämpen önskade.

Men då Torkel svingade sitt svärd och ynglingen hörde
hugget hvina, kastade han sig åt sidan och drog mannen,
som höll fast håret, med sig, så att hugget i stället träffade
honom och afskar båda armarna.

Den unge kämpen sprang upp sägande: »Länge hållen
I på då I huggen».

»Gripen genast mannen», befallde jarl Håkan, »skada
har han vållat oss nog och må alla som ännu äro i lifvet
genast dödas, ty svåra och hårdsinta att handskas med äro
de sannerligen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 02:11:47 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free