Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
»Jag jämför dig ej med någon», svarade Thorsten. »Men
ett vill jag säga: vore du en sådan man, som din fader blef
du ej nu tillbakavisad.»
Gunlög stannade natten öfver på Borg men på
morgonen red han till sin fader och bad denne följa honom till
Borg och framföra frieriet.
När Illuge hörde Gunlögs önskan, sade han:
»Vankelmodig tycks du vara. Nyss var du bestämd att draga bort
och nu är du ute och giljar, säkert tycker Thorsten föga
därom.»
Illuge följde slutligen med sonen till Borg samt blef väl
mottagen af Thorsten. Han sade genast sitt ärende. »Vår
släkt och våra ägodelar känner du väl», slutade Illuge, »och
intet skall jag spara för att min son måtte blifva värdig din
dotter.»
»Intet skulle jag hafva emot din son», genmälde
Thorsten, »om han icke vore så ostadig. Vore han så som du
skulle jag genast svara ja.»
»Blir ditt svar icke annorlunda kommer endast ofärd
däraf», genmälde Illuge.
»Ej skall ofrid råda mellan oss», svarade Thorsten, »och
din son skall få löfte om min dotter. Hon skall icke vara
hans fästmö, men i tre år skall hon vänta på honom. Gunlög
må resa och är han icke kommen tillbaka på den tiden är
jag löst från mitt löfte.»
Sedan detta beslutats skildes Illuge och Thorsten. Illuge
red hem, medan Gunlög red till skeppet. Så snart det blef
vind hissades seglen och färden styrdes till Norge. Ombord
på skeppet voro förutom Önund Festargarm och Gunlög
Ormtunga, Torkel Svarte, en nära frände till Thorsten Egilsson.
Färden var lycklig och snart låg skeppet förtöjt vid Nidaros
brygga, där varorna började lossas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
