Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Uppsala, höllo svenskarna sitt sedvanliga ting. Hos Olof
uppehöll sig en isländare, Ravn Önundsson, son till en
mäktig man p& sydvästra Island. Ravn var en stor stark
ståtlig man och stor skald. Så snart han blifvit fullvuxen,
hade han företagit resor mellan Island och Norge; nu
uppehöll han sig, som sagdt, hos Olof Svenske.
Olof tog väl emot Gunlög och sporde om hans namn,
och hvarifrån han var. Då Gunlög omtalat att han var
isländare, vände konungen sig till Ravn och frågade, om
Gunlögs ätt var mycket ansedd på Island. Ravn gick fram
till konungen och sade: »Herre, hans ätt är frejdad och stor,
och själf är han en af de bäste män». — »Må hans plats då
blifva bredvid dig», sade konungen. Gunlög bad nu om lof
att få uppläsa en dikt han skrifvit om konungen, men Olof
sade sig dock icke hafva tid att höra på dikten nu utan bad
endast, att Gunlög skulle taga plats..
Ravn och Gunlög berättade om sina öden och äfventyr
samt blefvo snart mycket goda vänner. En dag, sedan
kriget var slut, gingo Ravn och Gunlög fram till konungen,
och Gunlög bad honom om lof att nu uppläsa sin dikt.
Konungen samtyckte, men då begärde äfven Ravn att få
uppläsa sin dikt samt att få göra det först, då han först
kommit till Sverige.
Då Gunlög hörde Ravns begäran, blef han vred och
sade: »När spordes det, då din och min fader voro
tillsammans, att din fader gick före min, och icke skall nu heller
min ätt stå tillbaka för din».
»Så mycken heder böra vi väl visa konungen, att vi
icke gifva oss i gräl utan låta konungen råda», sade Ravn.
Konungen afgjorde tvisten så, att Gunlög skulle först
läsa sin dikt. Då han slutat frågade konungen, huru Ravn
fann dikten.
»Kvädet är godt», svarade Ravn, »dock stort till orden
och styft till formen liksom Gunlög själf.» Ravn framsade
nu sitt kväde, och då han slutat sporde Olof, huru Gunlög
fann det. »Godt, herre», svarade Gunlög, »fagert liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
