Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
morgonen. På kvällen nådde han den plats som Ravn
lämnat på morgonen. Så gick det en tid framåt: Gunlög nådde
på aftonen den plats Ravn lämnat på morgonen.
En kväll kom han till Svengården på gränsen mellan
Sverige och Norge. Ravn hade varit där på morgonen och
Gunlög beslöt nu att inte rasta, utan fortsätta färden hela
natten och på morgonen vid soluppgången varsnade han
ändtligen Ravn.
Då de möttes, stod Ravn med sina följeslagare, bland
hvilka voro hans fränder Grim och Olof, på en landtunga
mellan tvenne sjöar. Ut i den ena sjön gick ett litet näs,
Dingenäs.
Gunlög sade att det var väl, att de ändtligen möttes
och Ravn var också nöjd därmed och sade, att Gunlög fick
bestämma, om de skulle strida allesammans eller blott de
båda. Gunlög svarade att det gjorde honom detsamma,
men Ravns fränder Grim och Olof, sade, att de ej ville
stå som blott åskådare till Gunlögs och Ravns strid, och
detta ville ej heller Gunlögs frände Torkel Svarte.
Därpå tillsade Gunlög de vägvisare jarlen lämnat, att de
skulle stanna som vittnen till kampen, utan att lämna
någondera hjälp. Hjälp skulle de bringa endast åt den som
öfverlefde striden.
Så började kampen. Grim och Olof gingo först mot
Gunlög ensam och kampen blef hård men slutade så, att
båda föllo för Gunlögs hugg, utan att Gunlög blifvit sårad.
Ravn och Torkel stredo mot hvarandra och Torkel föll. Så
föllo äfven alla öfriga följeslagare.
Gunlög och Ravn voro nu ensamma och de drabbade
ihop med väldiga hugg. Kampen blef allt hetsigare. Gunlög
förde det ypperliga svärd som kung Ethelred skänkt honom
och slutligen afhögg han Ravns ena fot. Ravn föll dock
icke utan ställde sig så, att han stödde det afhuggna benet
mot en trästubbe.
Då sade Gunlög: »Till kamp är du icke längre duglig,
och jag vill icke strida med en lemlästad man.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
