Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Nu ristade de sig blodiga och läto blodet flyta
tillsammans på den jord, hvarifrån torfremsan blifvit afflådd, föllo
sedan på knä och svuro den ed, att en hvar af dem skall
hämnas den andra som sin broder, och till eden kalla alla
gudar som vittnen.
Men då de sedan skulle räcka hvarandra handen sade
Torgrim: »Jag vågar nog då jag lofvar att hämnas mina
svågrar Torkel och Gisle, men Yestein bryr jag mig icke
om», och därmed drog han handen tillbaka.
»Flera af oss få då göra detsamma», säger Gisle och drar
sin hand tillbaka, »ty jag vill icke binda mig att dela fara
med den man, som ej vill göra det med min svåger Vestein.»
Gisle sade sedan till sin broder: »Det gick som jag
anade, måtte det icke komma något värre däraf».
Så drog folket hem från tinget.
VI.
Sursönerna segla till Norge och Danmark.
"ün sommar kom till Dyrafjord ett skepp tillhörande tvenne
norska män. Torgrim red strax ned till skeppet för ätt
köpa sig timmer. En del af betalningen erlade han genast,
den andra delen skulle han betala sedan. De båda
köpmännen stannade kvar på platsen. Kort därefter Bkickade
Torgrim sin son för att taga emot samt räkna timret, som
Torgrim strax ville ha hemfördt.
Då Torgrims son hade samlat och räknat timret, tyckte
han, att det var sämre än hvad hans fader sagt, och han
talade därför hårda ord till köpmännen. Detta tålde de icke,
utan dräpte honom och begåfvo sig därefter till sina här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
