Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
På aftonen kom Gisle hem från arbetet. Torkel
brukade tacka honom för hans sträfvan; men nu satt han tyst
och yttrade ej ett ord.
Gisle spörjer om han är sjuk. »Nej, värre än så», sade
Torkel.
»Har jag då gjort dig något emot?» frågade Gisle.
»Nej, långt ifrån», säger Torkel, »men du får nog sedan
veta hur allt hänger ihop.»
Därpå gick han sin väg utan att äta något.
Då Asgerd kom in i sofkammaren, där Torkel redan var,
sade han, att han ej tänkte stanna där.
»Hvad har du då tänkt på i en hast, och hvad skall
det betyda», sade Asgerd.
»Både du och jag veta väl hur det är», säger Torkel,
och det skall just inte lända dig till större heder, om jag
talar mera rent ut.»
»Du må göra som du vill, jag ämnar inte tigga dig om
tillgift. Du får två villkor att välja emellan: antingen låter
du allt vara godt och talar inte vidare om detta, eller
nämner jag vittnen och förklarar mig skild från dig samt låter
sedan min fader hämta mina brudgåfvor och min hemgift.
Aldrig skall du sedan få mig tillbaka.»
Då Asgerd sagt detta teg Torkel stilla. Om en stund
sade han: »Det är väl bäst du gör som du vill. Jag skall
inte jaga dig härifrån.»
Inom kort voro de fullständigt förlikta och grollet var
som bortblåst.
När Auda och Gisle blefvo ensamma förtaide Auda hela
samtalet med Asgerd och bad honom ej vara vred utan finna
på något godt råd.
»Jag ser just intet råd som duger», säger han, »men dig
ger jag ingen skuld, ty en hvar må säga hvad honom lyster
— och det som är bestämdt får ha sin gång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
