- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor. Andra samlingen /
127

(1906) [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

han gick mellan sina gömställen. Han kände tydligt igen
Gisle och skyndade sig bort för att tala om det för Ejolf.
Denna begaf sig genast med 40 man till Audas gård, men
fann icke Gisle. De letade rundt om i skogarna, men funno
honom ej heller där.

Då vände de tillbaka till Auda, och Ejolf bjöd henne
mycket pengar, om hon ville förråda Gisle, men hon hörde
ej därpå. De hotade henne med misshandel och
lemläst-ning — men hon brydde sig ej heller därom. De måste då
draga med oförrättadt ärende hem igen.

Af denna misslyckade resa led Ejolf mycken skam och
smälek, och han blef nu hemma den hösten. Gisle
fann-dock nu, att om han än icke blef funnen denna gång, så
skulle han dock bli det, då det var så kort afstånd mellan
hans gömställen. Därför begaf han sig hemifrån och gick
till sin broder Torkel, som då bodde på Vam. Han bultade
på sofstugan, där Torkel låg. Torkel steg upp och hälsade
Gisle, som sade, att han nu ville veta, hvilken hjälp han
kunde få af Torkel. Han hade länge sparat sin broder, sade
han, men nu väntade han godt bistånd af honom.

Torkel svarade som förut, att han ej kunde lämna
honom något bistånd, hvaraf åtal mot honom själf kunde bli
en följd, men han erbjöd honom silfver, gods och skydd på
resan, om han behöfde.

Gisle sade: »Jag ser väl, att du ej vill skänka mig något
bistånd, men skaffa mig då tre hundraden i vadmal; det
anar mig, att jag inte så ofta skall komma att be dig om
hjälp.»

Torkel gjorde så och skaffade honom något varor samt
silfver.

Gisle sade, att han väl nu måste taga emot det, men
att han ingalunda skulle ha affärdat Torkel så kallt, om han
hade varit i Torkels ställe. Det syntes tydligt, att Gisle var
djupt gripen, när de skildes åt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free