- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor. Andra samlingen /
130

(1906) [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

Gisle stannade där den vintern samt byggde ett skepp
åt Ingjald och smidde många saker åt honom; och allt hvad
han gjorde var lätt att känna igen, ty han var skickligare
än de flesta andra män. Folket undrade också öfver, hur
det kom sig, att allt hvad Ingjald hade var så flnt och väl
arbetadt.

Om sommaren uppehöll sig Gisle i Gertjofsfjord, och
så hade tre vintrar lidit hän, sedan den tid han drömde sina
drömmar. Ingjald var hans säkraste stöd. Folket i trakten
tyckte emellertid, att det såg underligt ut, och man började
hviska om, att Gisle var i lifvet och ej drunknat, och att
han uppehöll sig hos Ingjald. Man pratade också om, att
Ingjald hade fått tre stycken mycket väl arbetade båtar.
Detta rykte kom också till Ejolf Grå, och då fick
Spejar-Helge ge sig ut för att spana.

Man kom till Hergilsö. Gisle brukade vara i en
jordkula, när folk kom dit. Ingjald var en mycket gästfri man,
och han bjöd Helge att stanna kvar på Hergilsö. Han
stannade öfver natten. Ingjald var en synnerligt driftig man,
och han rodde alltid tidigt ut på fiske, när sjön tillät det.
Därförinnan sporde han nu Helge, hvarför han låg så länge,
och om det ej brådskade med hans resa. Helge svarade,
att han mådde så illa, han pustade och strök sig på
kindbenen. Ingjald bad honom då att ligga så stilla han kunde
och rodde till sjös, men Helge började stöna högt.

Nu skulle Torgerd gå till jordkulan och ge Gisle
dag-vard. Mellan visthusboden och den stuga Helge låg uti, var
det endast en tunn brädvägg, som ej gick upp till taket.
Helge klef nu upp mot taket och såg, att mat blef utdelad
till en man. I detsamma kom Torgerd in, och Helge for
ner så hastigt, att han föll mot väggen. Torgerd sporde,
hvad det skulle betyda, att han klef upp under taket och
ej låg stilla? Han svarade, att han hade så förskräcklig värk,
att han ej kunde ligga stilla. »Men nu vill jag gärna»,
sade han, »att jag får komma till sängs.» Detta fick han,
och därefter gick Torgerd bort med maten. Helge steg då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free