Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfvabolid. Köra vi hundra mil djupare, så äro vi i
mitt slott. Der väntar eder krona och mantel, och
der väntar mig lönen derför.»
Och stolt jungfrun såg på Necken, och han var
så fager att skåda, så att hon glömde allt för honom.
Hon glömde diamanter och pärlor, hon glömde
krona och mantel; hon glömde sina systrar och
Elfvabolid blott for att sjunka i Neckens armar.
Så följde hon hundra mil djupare ned i Neckens
sal för att blifva Neckens brud.
Men till Elfvabolid kom aldrig stolt jungfrun mer,
ty Necken släpper aldrig den tärna, han en gång fått
i sitt våld.
Men på jungfruskäret, som ligger i sjön midt emot
Elfvabolid, visar hon sig stundom nattetid ännu i dag.
Gamle fiskare och lotsar i trakten säga ännu
stundom: »Vi få snart storm, ty i natt visade sig jungfrun
på Elfvabolid, och hon hördes sucka.» Man säger
nämligen, att hennes suckar väcka upp stormarne.
Vintertiden visar hon sig på jungfruskäret om
nätterna, och många ha då tagit skenet af hennes
krona för norrskenet och blifvit villade deraf. Man
säger ock, att mången tagit hennes drottningmantel för
en dimma och fastnat på jungfruskäret, då han velat
ro genom dimman.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
