Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig en dag. Säg mig det Lina, att du vill vänta
och vara tröstefull, 0111 det också dröjer länge?»
Och när han sade detta, omfattade hans starka
och senfulla arm den unga flickans smärta lif, och han
tryckte henne intill sig och försökte att trots skuggan
som de stodo i, läsa i hennes ögon.
»Visst vill jag vänta på dig, Magnus, hur länge
det än dröjer, det vet du nog», hviskade Lina, i det
hon lät honom sluta henne intill sig; »men nu får jag
lof att gå, så att ingen får se mig härnere. Far har
kanske redan saknat mig uppe i stugan! Nej släpp
mig, käraste Magnus, annars blir jag alldeles olycklig!»
»Ge mig en kyss först, Lina, så har jag något
att tänka på, som hjelper mig te’ vänta!» bad
Magnus, och hur mycket än Lina påstod att det inte skulle
ske, och att det aldrig gick an, så tog han nog både
en och två, innan hon vig och lätt som en äkta
skär-gårdsjänta vred sig ur hans armar och sprang i det
klara månskenet upp till gården, från hvars öppna dörr
skrålet af de halfdruckna bönderna trängde ut i den
stilla månskensqvällen.
Sedan Magnus sett efter henne med strålande
’blickar, steg han ned i sin gamla skötbåt, lösgjorde
ekan och band henne väl fast vid nätklykan i aktern,
hvarpå han fattade sina långa åror och med
skärgårdsbons vanliga raska och taktfasta rodd satte ut på
den månbelysta sjön. Det var alldeles lugnt, och
him-melen molnfri och hög. Den stora och vackra
Nämdö-fjärden låg som en spegel i det klara månskenet, och
långt ute aftecknade sig ett par segel bländande hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
