Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppets ljufhet. Men han glömde, att han tågat i
veckor och år. Han märkte ej, att hans hår börjat
gråna och falla af under färden, och han kände ej
att lifskraften böljade sakta sina ut. Han ville komma
till himmelens kant, men märkte ej, att den vek undan
för honom steg för steg
Så kom han in i mörka och kalla skogar, där
träden icke susade och där källorna voro tomma och
bäckarne tysta. Där tjöto vargarne ur klyftorna, och
där hördes ufvens tjut båda olycka, och ugglans
skrik spådde hans död.
Då blef Valivan hemsk till mods, och då märkte
han att hans hår grånat och då kände han att
lifskraften börjat sina af.
Då tänkte han på den fagra völvans dunkla
spådom, och så tog tviflets mörka ande rum i hans själ
och pinade honom så att han klagade högt som ett
barn, ty det grämde honom att han offrat lif och
lycka på en fager kvinnas lösa ord.
Men så stucko solstrålar fram mellan träden, och
tviflets ande lemnade Valivan i ro. Hoppet kom
med den gryende dagen och gaf Valivan nytt mod
och friska krafter. Nu trodde han åter völvan om
godt och söijde i sitt sinn öfver att han gjort henne
orätt.
Så drog han fram och röjde väg och fälde trän
i urskogar och ödemarker; han slog broar öfver
bråddjup och forsar, och han bygde skepp och seglade
öfver haf och sjö, och han samm öfver älfvar och
floder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
