Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sången om Eyvind af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eld ur remnorna fräser vandrarens syn emot.
Dit gick Eyvind att söka slutligt hos dvärgar bot.
Stod i skarlakanskappa ensam på skroflig brant
Gullbandsmyckade Allvis, skrumpen vid vägens kant,
Gul var anletesfärgen, vittrade drag han bar.
Eyvind sporde om läkdom. Gerna gaf dvärgen svar:
»Smed och läkare är jag, boren af Durins ätt.
Godt, att hit du har kommit! Här vid min fot dig sätt!
Samvetsqvalen jag botar, tokar jag tar i vård,
Själ, så böjlig som vaxet, gör jag som flintan hård.
Lyssna! Evig är verlden, alster af krafter blott;
Vill du rätt henne fatta, lika är ondt med godt.
Aldrig Balder har funnits, skaldernes dikt han är,
Skalder ljugit om Gimle: Gimle nog fins, men här.
Emblas söner förakta! Emblas döttrar också!
Signe gråter kantänka, tröstar sig snart ändå.
Tänk ej blödigt på Helge! Männer ta sådant lätt:
Må han, som andra, slita! Den, som är stark, får rätt.
Nornor väfva och väfva, tro sig för allt ha råd,
Högt mot norden de kastat, mena de, hållfast tråd.
Svag är tråden och brister, säger för sannt dig jag,
Österns jätte den klippe, gerna för mig, en dag!
Nornan iSjq. IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
