Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödens Förgård af Carlo Broschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack, låt mig träffa mormor! bad hon så
bevekande och hopknäpte sina små händer; jag
har ingen, ingen annan, som bryr sig om mig i hela
den stora verlden och huru skall jag kunna hjelpa
mig sjelf? Gif mig henne tillbaka, hon älskade mig
så mycket och aldrig, aldrig mera skall jag vara
stygg och göra henne sorg, tag gerna allt annat från
mig, men gif mig min mormor åter!
— Att återgifva henne åt lifvet står ej i vår
makt, sade mildt och ömt en af englarne; men
säg mig, Karin, har du alltid sökt att vara hjelpsam
mot alla, utan att derföre hoppas på någon belöning?
— Det har hon, hördes en röst långt bort i
fjerran; mig och mitt barn har hon i dag räddat från
döden och skylt oss med sina egna kläder, känner
du igen mig, Karin? Jag är qvinnan från skogen,
du ser nu att alla goda gerningar hinna Guds tron
och få sin belöning.
— Äfven mig, sade döden, har hon visat hjelp- *
samhet och godhet under min vandring på jorden;
ty vet, barn, jag antager alla gestalter, alla former
-och är er ofta närmast, när ni menniskor minst ana
och tro det.
Då log hjelpsamhetens engel och tryckte Karin
i sin famn.
—• Svara mig, barn! jag är tacksamhetens
engel, sade en annan; har du alltid visat dig erkän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
