Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnessång öfver Frans Michael Franzén af Xavier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om menskohjertats ädlaste begär
Hon sjöng, med gyllne lyran vid sin sida,
Och hennes enkla, friska sång gick vida
Och spred förtjusning fjerran liksom när’.
Hon sjöng, som trasten uti furulunder,
Och hennes sång steg klingande mot skyn,
Om allt det sköna, som i lifvets stunder,
»En skymt af himlen», träder för vår syn.
Ty lifvets skönhet och naturens fägring
För henne var en återglans, en hägring
Utaf det evigt sköna, som vi fa
En gång der ofvan skåda i det blå.
Och hvarje yttring af ett ädelt sinne
För henne endast var en spegelbild,
Ett mattadt återsken i stoftets dalar,
Utaf den kärlek, som i eterns salar
Bland stjernor evigt bor, gudomligt mild.
Den sångmön fostrad uti Norden var;
Djupt blickade dess blåa ögonpar,
Och nordiskt fagra voro anletsdragen,
På samma gång som dock hon likhet bar
Af huldgudinnan, en utaf Behagen,
Som underskön sprang fram i dagen
Ur marmorn under P.hidias’ hand
I fordomtima uti Hellas’ land.
Hon var en älsklig, blygt jungfrulig tärna;
Skön i sin enkelhet, hon bar ej gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
