Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvänne konstnärsporträtt, Per Hasselberg. — Carl Larsson af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan svårligen tänka sig någon större
motsats än den mellan snödroppens mästare och Carl
Larsson, som på samma gång som Hasselberg hade
det nöjet att få stoppa en af salongens guldmedaljer
i sin ficka. I bredd med den svenske skulptören,
som stillsamt går sin lugna väg framåt och som
gerna döljer sin person bakom sina verk, står
Larsson som en sjudande vulkan med kratern vidöppen
för alla vindkast, som en orofyld själ, kastad från
den ena ytterligheten till den andra, pröfvande gå
allt och lekande med allt, ibland misströstande så,
att han vore färdig att kasta palett och ritstift långt
ifrån sig, än skrattande ystert, svängande
pjerrotmössan och grinande med skalken i ögonen och
mungiporna dragna upp till öronen, än med dyster
håg i ensamheten pekande på underkastelsen under
det ogunstiga ödet som det enda sätt för menniskan
att nå lugn och hvila.
Jag har talat i presens men borde ha nyttjat
perfectum. Ty efter årslångt sökande fann han sin
väg, enkel och ledande rätt framåt, — den väg, som
han i sin jägtande brådska så mången gång hoppat
öfver utan att gifva sig tid att se efter, hvar den
gick fram.
Carl Larsson är nu tretio år och har redan
hunnit med mera än de fleste vid den åldern kunna
skryta af. Han som andra har varit historiemålare
i sin ungdom. Medan han gick på akademien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
