Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunismen vid Järntorget. Stockholmsminne från 1840-talet af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnos inga ceremonier, intet hemlighetsfullt, och
dörren hölls aldrig stängd. Hela verlden var
välkommen, och Götrek önskade, att polisen måtte
infinna sig, på det han skulle kunna värfva alla
poliskonstaplar till kommunister. Han var fullkomligt
öfvertygad, att sådant skulle gå ganska lätt. Men
inga polismän visade sig.
De fleste af sällskapet voro oberoende arbetare,
så oberoende en arbetare kan vara, särdeles städadt
folk till sitt yttre och inre. Det fans blott en enda,
som hade en dålig rock, men man såg icke snedt
på honom för det. Den insigtsfullaste var en liten
fin karl, känd också för stor skicklighet i sitt yrke,
vänlig, hjälpsam och älskvärd mot alla, vare sig
kommunister eller icke. De enda han icke riktigt tyckte
om voro »socialister», d. v. s. anhängare af Fourriers
lära. Han hade själf varit socialist i den bemärkelsen
eller åtminstone flitig läsare af Victor Considérants
tidning »La Démocratie pacifique», men efter
bekantskapen med Cabets system hade han öfvergått till
»ikarismen», alldeles som fader Götrek själf, och från
den tiden tålde han inga »socialister».
Bland de öfriga märktes en ung student samt
en e. o. tjänsteman i rikets ständers bank, hvilken
sist nämde var den frimodigaste och i sina åsigter
mest framskridne af hela sällskapet. Han stack aldrig
icke ens i förmännens närvaro på tjänsterummet,
under stolen med sitt förakt för det närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
